Direktlänk till inlägg 28 december 2015

Rabblar...

Av Caroline Wilhelmsson - 28 december 2015 02:28

I två nätter nu har det för mig varit omöjligt att sova, kroppen skakar, ögonen gör ont, de vägrar hålla sig stänga, tankarna snurrar och en unge som hostar lungorna av sig.

Jag önskar folk kunde säga vad de tänker när de ändå är irriterad på en. Tänk vad mycket lättare det varit. Om folk bara öppet kunde kräka av sig sina problem eller tankar när de ändå går och irriterar sig på något. Hur svårt ska det vara att öppna truten.

Alexandra, du är den mest raka och ärliga människa jag någonsin haft i mitt liv. Hur illa saker och ting kan bli i mellan oss hittar vi alltid tillbaka. Längtar hem av just den anledningen att kunna "hänga" med dig. Att känna att man har en mening i livet annat än folk som tycker illa om en. Sen har vi så jävla kul tillsammans, ser framemot alla våra planer för kommande året så du anar inte! Snart är jag hemma, och vi kan på riktigt titta på framtiden. Jag vill tacka dig för allt du gör för mig, vet att jag inte alltid är så duktig på att berätta hur jag känner. Men du är den jag vet precis vart jag har, vart vi står med varandra och vi hjälps åt med allt som slängs våran väg. Du är otroligt älskad för allt du står ut med speciellt när det kommer till mig.
Värd mer än pengar i världen för mig.. Hör av mig under dagen i morgon jag då...


Jag är tacksam för så mycket, har så många att tacka, och ändå koncentrerar man sig på allt det där som är irriterande? Folk som bevisligen inte bryr sig väldigt mycket om verkligheten, har ni tänkt på hur många ni har i era liv när ni mår som bäst? Vart tar de vägen när du mår som sämst?

Det finns mer än ett håll att se det på, jag personligen förstår att folk kommer och går ur mitt liv, jag mår dåligt och det är inget jag någonsin sticker under stolen. Men när det kommer till mig just nu måste man kunna acceptera att jag har bra dagar och riktigt kassa dagar. I bland vänder det på bara någon minut. Ett oväntat problem som uppstår i mitt liv kan rasa hela min värld. Det är inget jag vill, eller önskar ens min största ovän. MEN det är så det är... Blickar man in i mitt liv utifrån kan man tycka och tänk en hel massa. Hur kan hon göra det? Varför gör hon så? Att hon inte bara skaffar sig ett jobb så är det löst sen, tyck synd om mig hit och dit. Nej det får ni inte, för det är det absolut sista jag behöver. I bland vill jag bara ha någon att ringa för att gråta ut, hata med eller bara få tankarna på annat håll än allt som pågår i huvudet på mig.

Men det som svider, är när man tycker man ställt upp för människor i vått och torrt med allt man har och när deras liv vänder blir man spottad i ansiktet. Hur illa det än blir, kommer de alltid tillbaka till mig. Om det inte finns någon annan i världen vänder man sig till mig.

Döm mig, klanka ner på mig, hata mig men va rakryggad nog att stå på dina egna två ben sen.


Jag är grymt deprimerad, just nu gräver det in sig i mig djupt. Det är anledningen till att jag inte sover jag kan inte slappna av. Hantera mig själv eller mina känslor för att det är för mycket som händer hela tiden. Aldrig kan man bara få ha det lugnt. Jag vill flytta men ändå inte, Seth trivs och jag gör det i bland. Jag trivs i min bubbla tillsammans med alla de jag älskar. Min broder från en annan moder tex, vi tar oss igenom saker folk inte kan förstå, att man bara kan vara och ändå känna att man mår lite bättre för man är inte ensam. Man hatar inte allt i livet själv. Man kan dela tankar och smärtan. You and me forever bro.


Låt mig bara säga att om du känner igen dig i det här, räck ut en hand eller två till de som står dig närmast och alltid funnits där, inte till de som kommer och går. De sårar mest, och du är aldrig ensam om du inte vill vara det.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Caroline Wilhelmsson - 20 februari 2016 05:42

Så blev det ett uppehåll i inläggen här då, tro inte att jag glömt bort! Det ligger en del påbörjade inlägg men då livet kommit i mellan har de inte blivit helt avslutade. Men inte bortglömda, detta är första natten på väldigt länge som jag faktiskt ...

Av Caroline Wilhelmsson - 20 januari 2016 18:35


Att googla runt på nätet, om det som kommer upp i huvudet på mig just nu är antingen en lättande eller jobbig känsla. I dag hittade jag något intressant som ger lite ljus i vardagen. Det känns tungt nu, i 6 veckor har jag varit så sjukt tom. Det finn...

Av Caroline Wilhelmsson - 16 januari 2016 00:09

Efter en lång och händelserik vecka med ett par dagar i stallet börjar den gå i mot sitt slut. Varje dag får jag reda på vad man har för människor runtomkring en och vilka som bryr sig det där lilla extra. Ni är många och väldigt värdefulla för mig o...

Av Caroline Wilhelmsson - 13 januari 2016 14:56

Goda nyheter en dag som denna är dumt att klaga över. Myst med en av de bästa på espresso house, träffat ännu en nära på psykiatrin. Alltid trevligt att få dela med sig av sina händelser till någon som vet nästintill allt som hänt under åren. Ser...

Av Caroline Wilhelmsson - 11 januari 2016 15:24

I bland undrar jag hur mycket man värdesätter sig själv, sin familj, sina vänner och bekanta. De olika verksamheterna man är delaktig i och vad man påstår sig brinna för. Jag önskar jag kunde vara en fluga på väggen, för hur det än går är jag en vinn...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg mig något vetja!


Ovido - Quiz & Flashcards