Så blev det ett uppehåll i inläggen här då, tro inte att jag glömt bort! Det ligger en del påbörjade inlägg men då livet kommit i mellan har de inte blivit helt avslutade. Men inte bortglömda, detta är första natten på väldigt länge som jag faktiskt inte kan somna. Den senaste tiden har inte blivit det minsta lilla bättre. Energin glider ur mig och snart vet jag inte var jag har mig själv någe mera.

Var på kryssning med 3 väldigt speciella människor, där jag för första gången på länge bara kunde vara. Inga måsten eller stress, bara vara är en obeskrivlig känsla ska ni veta.

Det enda jag längtade hem till var den som betyder mest i hela världen för mig. Min 5 snart 6 åring, med honom skulle jag kunna vara var som helst, allt blir lite lättare med honom vid min sida.

Den senaste tiden har de senaste 4 åren klampat in hårt på mig, allt vi varit igenom, har gjort och tagit oss igenom tillsammans. Så många gånger man velar fram och tillbaka på vad som var rätt eller fel, vad jag är tacksam för, vad jag skulle kunna tänka mig ändra på. Ja, ni vet livets hårda läroplan är ju som den är. Jag ångrar inget längre, allting händer av en anledning, utmaningar som man ska ta sig igenom.

Om lite över en månad ska jag tillbaka till en plats där jag har många minnen, där jag gjort det absolut viktigaste besluten i mitt liv. Då är det klart att man börjar fundera, hur gick allting till? Vad hände? Kunde man gjort annorlunda? Vad gjorde jag för att förhindra situationen? Etc etc, ja om jag tittar på det i en helhetsbild har jag svar på alla frågorna jag kan komma på, skulle en situation kunna uppstå? Absolut de finns alltid en möjlighet för det var man än befinner sig. Kommer jag kunna hantera den? Ja vad ska jag annars göra?

Alla har vi begått misstag här i livet och gjort val som inte kanske var de smartaste. Men när det kommer till detta valet har jag fått svart på vitt att jag gjorde rätt.

Så varför tänka på det!?! Jo för det påverkar inte bara mig utan mini jag också. Skulle han ha det bättre? Nej verkligen inte, jag låter det helt enkel vara en öppen bok för personen i fråga att fylla i raderna om det så önskas. Sen att personen i fråga inte inser det själv är väl inte mitt fel?

Man kan vända och vrida på det precis hur man vill till vilken människas för eller nackdel.

Du kan alltid skylla på någon annan för misstagen som skett men det är bara du själv som vet sanningen. Öppna armar eller inte, så finns det fortfarande en historia som ingen ser, vet eller kan förstå. För ni har inte gått igenom det, ni behövde inte uppleva något av det. Och det är jag tacksam för, jag menar kan ni tänka er att behöva hantera alla man har näras smärta och sorg? På samma nivå som denne känner? Man skulle ju aldrig vara normal i huvudet då.

Var glada för de människorna ni har i era liv, för de är dom som räknas. Folk kommer och går hur du än gör, lev i nuet det som har skett har skett och det som händer sker på dina vilkor om du ger dig fan på det.


Son titeln säger, det är ditt val hur du agerar!

Att googla runt på nätet, om det som kommer upp i huvudet på mig just nu är antingen en lättande eller jobbig känsla. I dag hittade jag något intressant som ger lite ljus i vardagen. Det känns tungt nu, i 6 veckor har jag varit så sjukt tom. Det finns inte ord att förklara, frustrationen, depressionen, ångest, vemod, arg, ledsen ja det finna mycket som beskriver men inget ord som tar alltihopa.
Seth pratar mer och mer om de 2 fyrbenta som blivit tagna i från oss. Han säger jämt till mig att jag aldrig skulle släppt i väg dem. Hur förklarar man allt för en 5 snart 6 åring?

Men nu arbetar jag inte längre själv, det finns någon jag kan bolla tankarna med som vet och har mer koll än en själv. Min familj och vänner har varit och är fortfarande mer än bara stöttande. I alla lägen finns de och försöker hjälpa, trösta och få upp hoppet. Men jag vågar inte hoppas för mycket, jag vet att går allt åt skogen så står jag bar. Hur ska man någonsin kunna lita på människor igen?

Smutskastning och rykten är aldrig en lösning, de visar bara desperation. Pengar är sedlar och mynt en siffra på ett konto till och med som absolut underlättar, men inte något man kan gömma sig bakom. I slutet finns det saker som är viktigare, vänskap, heder, tillit och självrespekt. Något som man kanske glömmer bort och i bland måste någon påminna en.

Live and learn

Lite av min läsning från skk i dagens sökning.

Efter en lång och händelserik vecka med ett par dagar i stallet börjar den gå i mot sitt slut. Varje dag får jag reda på vad man har för människor runtomkring en och vilka som bryr sig det där lilla extra. Ni är många och väldigt värdefulla för mig och ni har ingen aning om hur tacksam jag är för allt erat stöd med allting jag har pågående i livet. Jag älskar er allihopa stora som små.

Det där med jurister har alltid för mig varit väldigt intressant, inte nog med att de är allvetande men också att alla har de speciella inriktningar. Den sorten jag behövt har varit mer än lite svår att hitta. Men äntligen har jag hittat en som ger mig ljus i vardagen. Jag tänker inte lägga mig ner och låta någon köra över mig. Nej inte ens denna gången, just nu genomgår jag något som är lika påfrestande för mig som när jag skulle komma hem från England. Alla olika råd man får, alla olika synvinklar och allt annat man måste hanteras med. Inte bara mår man dåligt över hur man ska ta sig igenom dagarna, utan man kämpar med allt runtomkring samtidigt. Efter ett mycket ogivande samtal hos ännu en ny för mig psykolog är man på precis samma plats i livet. Fast tack och lov utan några tabletter. Det känns i hela kroppen att jag gjorde ett bra val med att sluta ta sertralin. Jag känner mig inte längre inlåst i min egna kropp. Även om många av dagens situationer blir något tuffare har jag fortfarande en himla fighting som drar över mig dagligen. Ja vissa dagar är jag mycket tröttare än vad jag varit det senaste året och hoppar i säng samtidigt som mini gör. Jag sover oftast inte hela natten utan gör ett litet vaket avbrott när det så må ske. Men jag trivs bättre med mig själv och det är något åt bättrings hållet för mig.

Jag håller tummarna för många grejer kommande veckan, den kan gå precis hur som helst men jag ska förhoppningsvis få göra av mig med ännu en som inte är värd min och seths tid. Att man kan vara så synsvag, självisk och göra precis allt det där man sa man aldrig skulle kunna göra mot någon. För mig är nästintill ofattbart. Är det så himla svårt att plocka upp telefonen, fråga hur det står till och vad som är vad. I så fall don't fucking bother. Om du som läser detta känner att du inte skänkt mig eller Seth en endaste tanke, då är det just dig jag pratar om och du kan förvänta dig ett fint samtal i slutet av nästa vecka om allt går som det ska. Energi tjuvar har jag haft nog med i mitt liv och jag tycker jag försöker finnas för alla.


I hope karma comes and bites you in the ass one day, maybe then you realise no one is perfect.

Goda nyheter en dag som denna är dumt att klaga över. Myst med en av de bästa på espresso house, träffat ännu en nära på psykiatrin. Alltid trevligt att få dela med sig av sina händelser till någon som vet nästintill allt som hänt under åren.

Sertralinet som jag inte längre tar har börjat gå ur kroppen, detta känner jag mycket för att hela kroppen snurrar, huvudet, känner mig instabil, allting ändrar sig på bara ett få sekunder. Jag har ingen möjlighet att kontrollera mina utbrott och de kan bli så illa att jag sätter mig och skakar på golvet. Men det är mycket tack vare dagslägets situation. Som förhoppningsvis snart blir lite lättare.

Jag önskar verkligen inte att min värsta fiende skulle genomgå något liknande av vad jag gör just nu.

Kärlek till alla värdefulla ??

I bland undrar jag hur mycket man värdesätter sig själv, sin familj, sina vänner och bekanta. De olika verksamheterna man är delaktig i och vad man påstår sig brinna för. Jag önskar jag kunde vara en fluga på väggen, för hur det än går är jag en vinnare. Pengar betyder väldigt lite för mig, har jag pengar har jag inga problem att spendera dem, gärna på mina nära och kära de som funnits där när tiderna varit som mörkast.

Många beslut är fattade, man har fått rikta in sig på annat i livet än vad man egentligen borde lägga energi på. Men då innebär det bara att jag skjuter fram allt annat en stund.

För övrigt har jag gett upp hoppet om sertralin, en vecka utan dem absolut att jag mår sämre, fast nu bet jag med säkerhet att de inte är rätt tabletter för mig. Men jag ska också påpeka att det saknas saker i mitt liv som förut gav mig en himla livs glädje. Just a matter of time.....

Utan sertralin kommer jag nu upp om dagarna, fler än förut, jag har motivationen till simpla saker så som tvätta städa diska. Promenader är något jag känner för att göra varje dag men det får mig mer deprimerad och upprörd just nu. Jag får hela tiden höra från alla håll att det är bra att rensa tankarna. MEN om man går på promenad så som saker är idag, kan jag säga att det där med att dränka sig i havet är väldigt tempting.

Syster, förlåt att jag kan vara en sådan röv i bland, jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dig eller hur jag skulle klara mig från dag till dag. Du är helt underbar och jag är så stolt att få ha dig som syster. Vi har varit igenom så mycket tillsammans och alltid har du funnits där. Du är allt det man kan önska sig av en syster och mer där till. För dig skulle jag göra vad som helst.

Sen finns det blodsband som bara är just det. Blod och någon man kan vinka på. Sen är det nog, jag önskar att det jag går igenom just nu en dag slår er i facet. Min dörr kommer i alla fall vara jävligt stängd. Good luck

Här hemma känns det att det fattas något, när man tänker man ska kalla på de små grisarna så de kan lata sig med en innan man ska gå upp ur sängen.

Så nu när jag satt här och funderade på vad nästa steg för mig är ringer det. SKK ringer och frågar hur det går för mig med mina grisar. Jag förklarar läget och hon kom snabbt underfund med att jag inte hade några planer på att lägga ner mitt inskick. Men när vi avslutade samtalet sa hon att hon skulle höra av sig senare i dag och informera lite vidare av vad hon läst igenom etc och att vi då kunde se om jag ville gå vidare med det. Så skulle det börjas en utredning under början på nästa vecka.


Så nu sitter man här och funderar på varför hon tror jag skulle ändra mig när det inte har blivit någon förändring. Hundarna är inte hör och efter gårdagens bravader är det knappast som så att något förändrats.

Planerna för dagen blev i alla fall inte svåra, har ingen anledning att gå ut i kylan, så jag och Seth myser ner oss i soffan tillsvidare.

Karma karma karma.

Efter dagens svängar och ett långt fint samtal med polis myndigheten kom det fram en hel massa. Känns förjävligt att behöva gå detta hållet men om det är vad som krävs så tänker jag det också göra. Att man kan klanka ner och sparka på andra för hur de beter sig det går bra. Smutskasta människor som bryr sig och försöker hjälpa men när allting vänder och det inte ser så ljust ut går det fint att använda sina egna nära. Fint... Mer än så kan man helt enkelt inte säga..


Tänk vad lätt det hade varit om man inte dykt upp med värsta stritts yxan. JAG har i all fall inte begått lag brott. Jag riskerar ingenting som helst och allt jag krävde vart att få mina hundar tillbaka till mig. Att jag inte längre ska behöva se min son lida för att du är egoist. Tänk vad lätt allting hade kunnat försvinna och striden hade aldrig behövt ske, men jag tänker inte bli nerkastad, nertryckt och få ut pekat vad jag gjorde för fel. Du ville prata och det skulle inte vara några mellan händer vad fan vart dagens meddelande då? Jag kanske inte är den skarpaste kniven i lådan men jag är fan inte den dummaste. Har ALDRIG förbjudit att du haft hundarna till något som helst. Hade det inte varit bättre att visat lite god anda då?
Åt helvete med allt säger jag bara.

Torsdag kan inte komma snabbt nog nu, stammis jag kommer spendera dagen i telefonen. Kosta vad det kosta vill.

Aldrig mer att jag kommer lita på någon, aldrig mer att jag tänker vara godtrogen.

Godnatt och låt morgon dagen sätta fyr på virket.

Så som ännu en gång, nu skiter jag i allt och tänker för en gångs skull inte lägga mig ner och låta mig bli straffad.

Jag känner mig kränkt, psyket är ikke existerande och ovanpå allt har jag en 5 åring som gråter. Mentalstöd ja tack... I väntan på ett mycket viktigt samtal försöker jag lugna min hysteriske son. Om du dyker upp med stritts yxa kan du inte förvänta dig en välkomnande hand.